Självuppfattning är vår personliga kunskap om vilka vi är. Den omfattar alla våra tankar och känslor om oss själva. Det inkluderar också vår kunskap om hur vi beter oss, våra förmågor och våra individuella egenskaper.
Vår självuppfattning utvecklas snabbast under barndomen och tonåren. Denna kunskap fortsätter att formas och förändras med tiden när vi lär oss mer om oss själva.
se mer
Lärarprestationer är en nyckelfaktor för att eleverna ska kunna integreras fullt ut...
Ageism, en social pest som äventyrar det brasilianska samhällets framtid
Socialpsykologen Roy Baumeister säger att självuppfattning måste förstås som en kunskapsstruktur. Människor uppmärksammar sig själva och lägger märke till deras interna tillstånd, svar och yttre beteende.
Genom denna självmedvetenhet samlar människor information om sig själva. Självbild byggs utifrån denna information och fortsätter att utvecklas när människor utökar sina idéer om vem de är.
Tidig forskning om självuppfattning baserades på idén att det var en enda, stabil och enhetlig uppfattning om jaget. På senare tid har dock forskare erkänt det som en dynamisk och aktiv struktur som påverkas av både individens motivation och den sociala situationen.
Carl Rogers, en av grundarna av humanistisk psykologi, föreslog att självuppfattningen inkluderar tre komponenter:
Självbild är hur vi ser oss själva. Självbild inkluderar vad vi vet om oss själva fysiskt, våra sociala roller och våra personlighetsdrag.
Denna komponent överensstämmer inte alltid med verkligheten. Vissa individer har en uppblåst uppfattning om en eller flera av deras egenskaper. Dessa uppblåsta uppfattningar kan vara positiva eller negativa. En individ kan ha en mer positiv syn på vissa aspekter av "jaget" och en mer negativ syn på andra.
Självkänsla är det värde vi sätter på oss själva. Individuella nivåer av självkänsla beror på hur vi utvärderar oss själva. Dessa betyg inkluderar våra personliga jämförelser med andra, såväl som andras svar till oss.
När vi jämför oss med andra och upptäcker att vi är bättre på något, växer vår självkänsla på det området. Å andra sidan, när vi jämför oss med andra och upptäcker att vi inte är lika framgångsrika inom ett visst område, sjunker vår självkänsla.
Vi kan ha hög självkänsla på vissa områden och samtidigt ha låg självkänsla på andra.
Det ideala jaget är det jag vi skulle vilja vara. Det finns alltid en skillnad mellan en persons självbild och en persons 'idealjag'. Denna inkonsekvens kan påverka någons självkänsla negativt. Enligt Carl Rogers kan självbilden och det ideala jaget vara kongruenta eller inkongruenta.
Självbilden börjar utvecklas i tidig barndom. Denna process fortsätter hela livet. Det är dock mellan tidig barndom och tonåren som självuppfattningen växer mest.
Vid 2 års ålder börjar barn skilja sig från andra. Vid 3 och 4 års ålder förstår barn att de är separata och unika jag. I detta skede är barnets självbild till stor del beskrivande. Det bygger mest på fysiska egenskaper eller konkreta detaljer.
Men barn uppmärksammar sina förmågor mer och mer. Vid 6 års ålder kan barn kommunicera vad de vill och behöver. De börjar också definiera sig själva i termer av sociala grupper.
Mellan 7 och 11 år börjar barn göra sociala jämförelser. Därför överväger de hur de uppfattas av andra. I detta skede blir barns beskrivningar av sig själva mer abstrakta. De börjar beskriva sig själva i termer av kompetens och inte bara konkreta detaljer.
Till exempel kommer ett barn i detta skede att börja se sig själv som mer atletisk än andra och mindre atletisk än andra. Vid denna tidpunkt börjar det ideala jaget och självbilden att utvecklas.
Tonåren är en nyckelperiod för självuppfattning. Den självuppfattning som etablerades under tonåren är vanligtvis grunden för självuppfattningen för resten av livet. Under tonåren upplever människor olika roller, personas och jag.
För ungdomar påverkas självuppfattningen av framgång inom områden de värdesätter och andras svar på dem. Framgång och godkännande kan bidra till större självkänsla och en starkare självuppfattning senare i livet.
