Vetenskapen är ett steg bort från att uppnå en revolutionerande bedrift för utdöda arter på jorden.
Forskare återvann tasmansk tiger-RNA genom att samla in genetiskt material som finns i muskler och hud som hade lagrats på ett museum sedan 1891.
se mer
6 sammansatta namn som är vanliga men som inte låter särskilt bra
Din ficka kommer att tacka dig! Se 3 skäl att ha en pyritsten...
Ett av huvudmålen med den aktuella forskningen var att förstå generna och genetiska komplementen hos detta djur.
Men studien banar väg för andra arter, djur och växter, att analyseras och återskapas av vetenskapen i framtiden.
O tasmansk tiger, känd som "thylacine", bodde på ön Tasmanien, i sydöstra Australien och ansågs vara ett köttätande pungdjur.
Den sista levande individen föddes upp i fångenskap och dog 1936, vilket gjorde att däggdjuret officiellt utrotades.
Däremot hade rester av ett annat exemplar av detta djur förvarats sedan 1891, på Naturhistoriska museet i Stockholm.
Genom det bevarade tylacin-"liket" samlade forskare in tre prover av materialet pungdjursgenetik, för att återvinna information om gener och proteiner från pungdjurets celler och vävnader. däggdjur.
"RNA-sekvensering ger en uppfattning om den sanna biologin och regleringen av ämnesomsättningen som ägde rum i celler och vävnader i Tasmanska tigrar innan de dog ut”, förklarade Emilio Mármol Sánchez, forskare vid Center for Paleogenetics and SciLifeLab i Sverige och forskningsledare.
(Bild: Emilio Mármol Sánchez/Reuters/Reproduction)
Trots denna bedrift, insamlingen av RNA från en utdöda arter Det var en utmaning, eftersom detta material, som ansvarar för proteinproduktion, är mindre stabilt och lätt kan sönderdelas till fragment.
Enligt genetikern Marc Friedländer kan RNA förstöras inom några minuter utanför levande celler. Därför var det en historisk bedrift att få samla materialet från det exemplar som fanns på museet.
"Det var förvånande att vi hittade dessa autentiska RNA-sekvenser i denna mumifierade tasmanska tiger", säger Friedländer, forskare och författare till studien.
Totalt extraherades 223,6 miljoner RNA-fragment från den tasmanska tigern. Men efter analys fick de 1,5 miljoner RNA-sekvenser från muskelvävnad och 2,8 miljoner från hud.
Sådan separation mellan vävnader var viktig för att observera variationer i genuttryck.
Till exempel hade muskeln 236 motsvarande gener, medan hudprovet hade 270 gener i RNA-sekvenserna. Bland dem fanns viktig genetisk information om det strukturella proteinet keratin.
Likaså avslöjade proverna närvaron av ett gammalt virus som infekterade djuret, vilket också bidrar till vetenskapliga studier på utdöda arter.
Data som återvinns från detta utdöda pungdjur används främst för att studera RNA och egenskaperna hos den tasmanska tigern själv. Men resultaten skulle också kunna användas för insatser relaterade till andra utdöda djur.
