Föreställ dig att du har sett en skräckfilm. Säkert kommer några av de skrämmande scenerna i manuset att stanna kvar i dina tankar under lång tid, skrämma dig och få dig att frukta mörkret. Har du någonsin slutat tänka på hur rädsla "fastnar" i vår hjärna? Forskare vid ett svenskt universitet verkar ha svaret.
Läs mer: Rädsla: 13 konstiga okända fobier du kan ha
se mer
Varning: DENNA giftiga växt landade en ung man på sjukhuset
Google utvecklar AI-verktyg för att hjälpa journalister i...
Studien utfördes på möss av forskare vid Linköpings universitet och publicerades i tidskriften "Molecular Psychiatry". Enligt publikationen kan en identifierad biologisk mekanism vara nyckeln till att få rädsla att följa oss så länge.
Innan måste vi lägga rädsla i en ren maträtt och offentligt anta: det är viktigt. Det är tack vare denna känsla som vi lyckas fly från omständigheter som kan hota vårt liv.
Men mer än så blir han otrevlig. Då blir rädsla ett hinder för oss att leva normalt, som i situationer med extrem ångest eller stress posttraumatisk, vilket gör att människor får överdrivna reaktioner i tider av stress eller när någon trigger aktiverar en rädsla minne.
När vi går igenom en situation som orsakar oss rädsla, vissa regioner i vår hjärna är aktiverade. Den första av dessa är amygdala, tillsammans med den prefrontala cortex, regioner som arbetar med känslomässig reglering.
För studien undersökte forskarna ett protein som heter PRDM2, som undertrycker uttrycket av många gener. Och det är där svaret på hur rädsla fastnar i vår hjärna kan leva.
Innan vi fortsätter behöver vi sammanhang: forskare har redan upptäckt att nivåerna av detta protein är mindre hos personer med alkoholberoende, vilket också leder till överdrivna svar i situationer med påfrestning. Eftersom det är vanligt att missbruk och ångest går hand i hand, misstänkte forskarna att mekanismen liknade och hade en gemensam koppling.
För att nya minnen ska bestå måste de stabiliseras och bevaras som långtidsminnen i våra hjärnor. I denna studie undersökte forskare effekterna av minskade nivåer av PRDM2 på hur rädsla minnen genomgår denna process.
Enligt Estelle Barbier, en av forskarna som genomfört studien och en professor vid University of Linköping, ökad aktivitet i nätverket mellan prefrontala cortex och amygdala ökar också responsen på rädsla.
"Vi visar att nedreglerad PRDM2 ökar konsolideringen av rädslarelaterade minnen", förklarade han.
Dessutom identifierade forskarna också de gener som påverkas när PRDM2-nivåerna sänks. Så resultatet av ökad aktivitet av nervceller som förbinder frontalloberna och amygdala bevisades.
Om ökat protein orsakar fler rädslareaktioner, vore det rätt att öka det för att göra oss mindre känsliga för trauma? Inte exakt.
Barbier sa att vi fortfarande inte har några biologiska sätt att öka PRDM2. ”Denna mekanism är dock bara en del av förklaringen till varför individer är mer sårbara för tillstånd relaterade till ångest", avslutade han.
Hittills har forskare vid det svenska universitetet kunnat dra slutsatsen att vissa människor kan vara predisponerade för att utveckla patologisk rädsla. Dessutom behöver mer forskning fortfarande göras.
Examen i social kommunikation vid Federal University of Goiás. Brinner för digitala medier, popkultur, teknik, politik och psykoanalys.
