A dynamit Det är en explosiv anordning som består av nitroglycerin och absorberande ämnen. Nitroglycerin är ett instabilt material och känsligt för friktion eller temperaturökning, vilket får det att explodera.
På så sätt är dynamit väldigt närvarande i tecknade serier, som till exempel Road Runner, men den är extremt farlig och bör inte användas för att komedi.
se mer
Astrologi och geni: DETTA är de 4 mest lysande tecknen på...
iPhones som inte lyckades: 5 lanseringar avvisades av allmänheten!
Trots att de förekommer även i barnteckningar vet många människor inte ursprunget till dynamit. Om du vill veta mer, kolla in som uppfann dynamit!
Början av skapandet av dynamit inträffade 1846 med kemisten italienska Ascanio Sobrero. I sitt laboratorium associerade han glycerol, salpetersyra och svavelsyra, vilket resulterade i nitroglycerin. Nitroglycerin var dock extremt instabilt och exploderade lätt.
Alfred Nobelhan var den som skapade ett mer stabilt sprängämne av en blandning av nitroglycerin och kiselgur. Han var den första storskaliga tillverkaren av materialet, men på grund av de redan nämnda problemen exploderade hans fabrik, vilket orsakade hans bror, Emil Nobel, och fyra andra mäns död 1864.
Av denna anledning ägnade Alfred sig åt att upptäcka den säkra manipulationen av nitroglycerin. Sedan, 1867, fick han idén att blanda materialet med en annan absorbent: kiseldioxid.
För att explodera dynamit var det alltså nödvändigt att inkludera en detonator, också uppfunnen av Alfred Nobel. Detonatorn är gjord med en säkring, en träpinne och krut. Det är alltså bara med den stötvåg som utlöses av detonationen som dynamiten utlöses.
1867 fick Nobel patentet på dynamit, men fortsatte att bedriva forskning. Redan 1876 patenterade vetenskapsmannen gelignit, en gel som består av nitroglycerin, cellulosa och andra gelatinösa ämnen.
Gelignit visade sig i sin tur, förutom att vara mer stabil än den ursprungliga dynamiten med kiseldioxid, också vara mer potent, förutom att den inte löses upp i vatten.
Läs också: